Innehåll
De berättande genre är en litterär genre som återskapar en fiktiv värld ur en berättares perspektiv. Även om berättelserna kan inspireras av verkligheten är de fortfarande fiktiva eftersom de förmedlar beskrivningar och perspektiv som alltid kommer att vara subjektiva.
Den berättande genren är vanligtvis skriven i prosa, även om det finns vissa fall av berättande dikter, som "Martín Fierro" eller "La Llíada".
Utgivaren av den berättande genren kallas en berättare, en enhet som anger och relaterar händelserna ur en viss synvinkel. Den berättaren kan använda den första personen (för att skapa en större närhet till fakta), den andra personen (för att skapa en relation med läsaren) eller den tredje personen (för att skapa en mer objektiv och omfattande vision).
I den berättande genren dominerar språkets referensfunktion, eftersom den berättar en historia om ett visst ämne eller referent (som kan vara verklig eller fiktiv).
De andra två stora litterära genrerna är den lyriska genren, som uttrycker känslor eller sinnestillstånd, och den dramatiska genren, som är skriven i dialog och är avsedd för representation.
- Se även: Berättare i första, andra och tredje person
De berättande undergenrerna är:
- Episk. Den har en mytisk karaktär eftersom den berättar om heroiska varelser, gudar och mytologiska varelser.
- Sjung av feat. Det är den episka formen som är tillägnad medeltidens riddare. De kallas "sånger" för att de överfördes av ministrar som reciterade dessa berättelser på grund av analfabetismen från tidens samhälle (11 och 12-talet).
- Berättelse. Det är vanligtvis skrivet i prosa och kännetecknas av dess korthet, av det lilla antalet karaktärer och av enkelheten i dess argument.
- Roman. Längre än historien berättar den en följd av händelser och beskriver flera karaktärer i en mer komplex struktur. En roman är alltid, åtminstone delvis, fiktion. Även historiska romaner, även om de berättar verkliga händelser, innehåller fakta och avsnitt av fiktion.
- Liknelse. Även om den är kortare än fabeln, försöker den också förmedla en lärdom genom användning av analogi.
- Legend. Det är en populär berättelse som bygger på en riktig händelse, men med övernaturliga tillägg som förklarar olika områden i det dagliga livet. De överförs traditionellt oralt, även om de för närvarande också har sammanställts i tryckta versioner.
- Fabel. Det berättar en novell som vanligtvis spelar djur som har mänskliga egenskaper som förmågan att prata, tänka rimligt eller bli kär. Fabler innehåller en undervisning som kallas "moralisk" och är avsedd att förmedla moral i ett samhälle.
Exempel på berättande genre
- Haren och sköldpaddan. Fabel exempel.
Det var en gång en hare som var mycket fåfäng för sin hastighet. Han gjorde alltid narr av sköldpaddans långsamhet. Sköldpaddan ignorerade hennes hån tills han en dag utmanade henne till ett lopp. Haren blev mycket förvånad, men accepterad.
Djuren samlades för att observera loppet och start- och slutpunkterna bestämdes. När loppet startade gav haran sköldpaddan en lång ledning, samtidigt som hon gjorde narr av den. Sedan började han springa och passerade sköldpaddan väldigt enkelt. Halvvägs stannade han och vilade. Men oavsiktligt somnade hon.
Under tiden fortsatte sköldpaddan att avancera långsamt, men utan att stoppa. När haren vaknade var sköldpaddan bara några steg från mållinjen, och även om haren sprang så fort som möjligt, lyckades den inte vinna loppet.
Haren lärde sig värdefulla lektioner den dagen. Han lärde sig att inte göra narr av andra, eftersom ingen kan anses vara överlägsen andra. Dessutom upptäckte han att det viktigaste är att upprätthålla en konstant ansträngning när man sätter upp ett mål.
- Fler exempel i: Short Fables
- Odyssey. Exempel på epos i vers.
(Fragment: Ulysses möte med sirenerna)
Under tiden det solida skeppet på sin lätta kurs
mötte Sirenerna: ett lyckligt andetag drivte henne
men plötsligt upphörde den vinden, en djup lugn
han kände sig omkring: någon gud slät vågorna.
Då stod mina män upp, viks seglet,
de släppte den till botten av båten och satt vid åren,
de vitnade havet med skum med polerade spader.
Under tiden tog jag den skarpa bronsen, klippte en vaxlim
och jag bröt den i små bitar och klämde ihop dem
med min robusta hand: de mjukade snart upp, de var
mäktiga mina fingrar och solens eld ovanifrån.
En efter en mina män med dem täckte jag mina öron
och i sin tur band de mina ben och händer
på masten, rak, med starka rep, och sedan
för att piska med årorna återvände de till det skummande havet.
Kusten var nu inte mer än ett rop
och kryssningsfartyget flög, snarare uppfattade de
Sirenerna gick förbi och lyfte upp sin sonorösa sång:
"Kom hit, ge oss ära, härliga Ulysses,
av din marsch begränsa elden att höra vår sång,
för ingen i hans svarta båt passerar här utan att vara uppmärksam
till denna röst som flyter i söt honung från våra läppar.
Den som lyssnar på henne kan gärna tusen saker:
verken vi vet att det vid Troad och dess fält
av gudarna införde makt på trojaner och argiver
och till och med vad som händer överallt i det bördiga landet ".
Så sa de och utandade en söt röst och i mitt bröst
Jag längtade efter att höra dem. Rynkar pannan på mina ögonbryn
mina män lossar min slips; de rodde vikta
mot åren och stående Perimedes och Eurylochus och kastar
nya rep på mig tvingade grymt deras knutar.
När vi äntligen lämnade dem och det hördes inte längre
vilken röst eller sång som helst av Sirens, mina trogna vänner
de tog bort vaxet som jag hade i öronen
placerad när han kom och befriade mig från mina band.
- Sången till Roldán. Exempel på sjungande handling.
(Fragment)
Oliveros har klättrat uppför en kulle. Titta till höger och se hur de otrogna går fram genom en gräsbevuxen dal. Han ringer omedelbart Roldán, hans partner, och säger:
-Jag hör ett sådant vuxet rykte komma från sidan av Spanien, jag ser så många höjder lysa och så många hjälmar glittrar! Dessa värdar kommer att sätta våra franska i allvarliga problem. Ganelon visste det väl, den låga förrädaren som valde oss inför kejsaren.
"Håll käften, Oliveros," svarar Roldán; Han är min styvfar och jag vill inte att du ska säga ytterligare ett ord om honom!
Oliveros har klättrat till en höjd. Hans ögon sträcker sig över horisonten Spaniens kungarike och Saracens som har samlats i en imponerande skara. Hjälmen i vars guld ädelstenarna är placerade och sköldarna och höjdstålen och även gädda och gonfaloner som är bundna till sköldarna lyser. Han kan inte ens lägga samman de olika kåren: de är så många att han tappar räkningen. I sitt hjärta känner han sig starkt störd. Så fort benen tillåter går han nerför backen, går upp till fransmännen och berättar allt han vet.
"Jag har sett de otrogna", säger Oliveros. Aldrig har någon människa sett en så stor folkmassa på jorden. Det finns hundratusen som är före oss med skölden på armen, bundet hjälmen och täckt med vit rustning; deras polerade sköldar lyser med järnet upprätt. Du måste kämpa en strid som aldrig sett tidigare. Franska herrar, Gud hjälper dig! Motstå bestämt, så att de inte kan besegra oss!
Franskmännen utropar:
-Dålig som flyr! Fram till döden kommer ingen av oss att sakna dig!
- Ceibo blomma. Förklaringsexempel.
Innan spanjorerna kom till Amerika bodde en ung kvinna vid namn Anahí vid stranden av floden Paraná. Hon var inte särskilt vacker, men hennes sång glädde alla invånare i sin by.
En dag anlände de spanska inkräktarna som förstörde staden och fångade invånarna som överlevde attacken. Anahí var bland dem. Den natten, när fängelsevakten somnade, stakade Anahí honom med en kniv och flydde. Hon greps dock strax efteråt och i hämnd för sitt uppror band de henne till ett träd och satte henne i brand.
I stället för att konsumeras förvandlades Anahí till ett träd. Sedan dess finns det ceibo, ett träd med röda blommor.
- Fler exempel i: Legender
- Hjärtat som avslöjarav Edgar Allan Poe. Berättelseexempel.
Var uppmärksam nu. Du tar mig för galen. Men de galna människorna vet ingenting. Istället ... om de kunde ha sett mig! Om du kunde se hur snabbt jag agerade! Med vilken omsorg ... med vilken framsynthet ... med vilken dissimulering jag gick till jobbet! Jag var aldrig snällare mot den gamle mannen än veckan innan jag dödade honom. Varje natt runt tolv vred jag handtaget på hennes dörr och öppnade den ... åh, så mjukt!
Och sedan, när öppningen var tillräckligt stor för att passera huvudet, höll han upp en döv lykta, stängd, helt stängd, så att inget ljus sågs och bakom den passerade han huvudet. Åh, du skulle ha skrattat för att se hur skickligt han vände huvudet! Han rörde den långsamt ... väldigt, väldigt långsamt, för att inte störa den gamle mans sömn. Det tog mig en hel timme att sätta in mitt huvud helt genom öppningen i dörren tills jag såg honom ligga på sin säng. Hallå? Kan en galning ha varit lika klok som jag?
Och då, när hans huvud var helt inne i rummet, öppnade han lyktan försiktigt ... åh, så försiktigt! Ja, han öppnade försiktigt lyktan (för gångjärnen knakade), han öppnade den nog så att en enda ljusstråle föll på gamets öga. Och jag gjorde detta i sju långa nätter ... varje natt klockan tolv ... men jag tyckte alltid att mitt öga var stängt, och det var därför det var omöjligt för mig att göra mitt arbete, för det var inte den gamle mannen som irriterade mig, utan det onda ögat.
Och på morgonen, precis började dagen, kom hon orädd in i hans rum och pratade bestämt till honom, ropade hans namn med en hjärtlig röst och frågade hur han hade tillbringat natten. Ser du, jag måste ha varit en mycket smart gammal man för att misstänka att jag skulle gå och titta på honom varje kväll, precis klockan tolv medan han sov.
- Liknelse om såaren. Evangeliet enligt Saint Matthew.
Den dagen lämnade Jesus hemmet och satt på stranden. En sådan folkmassa samlades nära honom att han var tvungen att gå upp för att sitta i en båt, medan hela publiken stannade kvar på stranden. Och han började tala många saker till dem i liknelser och sade: Se, såningsmannen gick ut för att så. Och när han lade in fröet, föll några längs vägen och fåglarna kom och åt det. Några föll på stenig mark, där det inte fanns mycket jord och groddes snart för att jorden inte var djup; men när solen gick upp vissnade den och vissnade eftersom den inte hade rötter. En annan del föll bland taggarna; taggar växte och kvävde den. En annan, å andra sidan, föll på god jord och bar frukt, hundra delar, ytterligare sextio och ytterligare trettio.
Alla som hör kungarikets ord och inte förstår, den onde kommer och rycker bort det som sås i hans hjärta: det är det som sås på vägen. Det som sås på stenig mark är den som hör ordet och omedelbart tar emot det med glädje; men den har ingen rot i sig utan är oändlig och när trängsel eller förföljelse kommer på grund av ordet snubblar den och faller omedelbart. Det som sås bland törnen är den som hör ordet, men den här världens oro och förförelse av rikedom kväver ordet och det förblir sterilt. Tvärtom, det som sås i god jord är den som hör ordet och förstår det och bär frukt och producerar hundra, sextio eller trettio.
- Kriget och freden, av Leon Tolstoi. Nytt exempel.
(Fragment)
Mitt mål imorgon kommer inte att vara att döda och döda utan att förhindra att mina soldater flyr från terror som kommer att invadera dem och mig. Mitt mål kommer att vara att de marscherar tillsammans och skrämmer fransmännen och att fransmännen skrämmer inför oss. Det har aldrig hänt och kommer aldrig att hända att två regementen har kolliderat och kämpat och det är omöjligt. (De skrev om Schengraben att vi kolliderade med fransmännen på detta sätt. Jag var där. Och det är inte sant: fransmännen flydde). Om de hade kolliderat skulle de ha kämpat tills alla hade dödats eller skadats, och det händer aldrig.
- Fortsätt med: Literary Genres
